mackan,

för ca 1.5 år sen åkte jag ner till alkvettern för att testa två hästar, en C-ponny och en D-ponny !
C-ponnyn hade gått LA och var verkligen jätte duktig på att hoppa och jag gillade den starkt !
Mackan därimot hade gått nån LD/LC med sisodär resultat !
jag testade mackan först och han hoppade av för stort så jag flög åt alla håll och kanter , han hoppade minst 50 cm  över hindrena , jag gillade mackan , det var något specillti honom , lite het men endå trög , helt min stil av häst!
redan dagen efter ringde mamma och pappa och sa att vi skulle ha honom , vetrinärbesiktiningen gick han ingenom utan anmärkningar !
Tre veckor senare bar vi oss av mot alkvettern, jag hade knappt kunnat sova på hela veckan och var jätte pirrig , jag skulle få min första egna ponny !
vi hämtade honom och jga var överlycklig, men den lyckan varade inte länge ..
redan på kvällen när vi kom hem började han stegra när jag ledde honom och slängde med huvudet..
jag tänkte att det var ju ett helt nytt ställe och det var väl okej första kvällen ..
dagen efter gav jag mig upp på honom , för första gången på min egna ponny , hann knappt sitta på honom i 2 minuter innan han började stegra , han bara stegra och stegra , slängde av mig osv..
jag grät varje kväll i två veckor och skulle lämna tillbaka honom , jag ville inte ha honom , i mina ögon var han ett monster som ville skada mig ,när folk frågade mig om jag var glad över min nya ponny svarade jag nej och höll tårarna inne , jag vet att mamma och pappa sa att jag fick lämna tillbaka honom och köpa en äldre snällare läromästare , men jag sa nej , jag skulle inte ge mig , jag skulle vinna över honom sen sälja honom ,
första hoppträningen gick helt åt skogen , jag låg på backen flera gånger och hade inte kontroll för ett öre ..
jag grät och grät och grät ...




Jag vågade inte visa mig på hoppträningarna länger , dom andra hade fina och snälla ponnys så kom jag där med en galen ridskoleponny som inte kunde något..
Tiden gick och jag kämpade mig vidare och började gilla mackan mer och mer , och bestämde att han skulle stanna hos mig dom här åren jag hade kvar på ponny , jag älskade min ponny och han vart så fin , nollade allt, folk frågade mig hur höga dressyrklassen han gått eftersom han hade sån hals , ingen sa jag då ,då vart dom helt tysta och kollade på mig !
Sen började det igen , mackan började stanna , han stannade och stannade , hoppade knappt något , men jag fick hoppa den andra omgången av DIV 3  , allt hängde på mig, nollade jag gick vi till omhoppning , rev jag eller stanna kom vi första utanför, jag gick in på banan och skakade så nervös och rädd jag var , jag var rädd för vad folket skulle säga om jag rev eller stanna, jag gick in , red mot första hindret och han hoppade , min första tanke då var , yes det går , jag fortsatte och rida runt banan och uppmot sista hindret ladda jag allt var jag hade och gasade på och gick imål på 0 fel , jag börjde nästan att gråta,min ponny hoppade , han hoppade , och vi vann!
jag var mer än stolt och fick en massa komenterer att han blivit så fin !


men efter det började han stanna igen ...
till slut åkte vi in och kollade, han hade kotledsinflammation på båda fram ,mitt allt var skadad och hade ställt upp och hoppat endå , fast han haft så ont ..


han stog hela vintern och jag missade en massa tävlingar...
vi åkte fram och tillbaka från atg , inget vart bättre , och jag trodde allt var över ,till en gång vi kom in och han vart friskförklarad , jag var så glad att jag knappt kunde prata !
jag satte igång honom lugnt och säkert , han hoppades inte på ett halvår och tränade bara dressyr och vi gav oss ut på våran första dressyrtävling  och det slutade på 61% , sen rullade det bara på och vart bättre och bättre , och tillslut fick vi våra placeringar!!
nu ett år senare har han börjat hoppa och vi ska snart börja om med hoppningen och köra 70/80 på en P&J , och även börja tävla LB:1 !!


mittallt ♥

/m




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0